Mötet med jobb-coachen gick alldeles för fort, haha. Både han och jag insåg att vi lika gärna hade kunnat ta det där via mail. Känns skönt med lite vägledning in i det vuxna livet, den vuxna vardagen. Men onödigt för mig att kliva upp klockan 9 liksom..

Nu sitter jag och väntar på att Emie ska komma hit, med en te-kopp i handen.. Emie ska göra några ärenden på stan och jag är glatt sällskap åt henne. Måste ju ändå vänta tills klockan är 2 så en lunch på stan istället för hemma? Det låter ju mer än perfekt!

Min blogg är lite tom på bilder (såg jag nyss) och det kan jag tala om för er att det beror på att Rebecka råkade få med sig min kamera hem i fredags efter stråket. Förhoppningsvis får jag tillbaka den i eftermiddag då vi ska ut och promenera, haha. Sen lovar jag att uppdatera inlägg som består av nästan bara bilder som gengäld.