jag vet att det bästa kanske vore att bara dra
nästan gå under av sorg men att sen skulle det vara över
men det går inte
folk säger att det kommer ta tid
men att om ett tag är allt bra igen
för så säger man ju alltid
men jag vet inte
jag kan ju inte sluta älska dig bara sådär
och glömma allt jag känner

ibland känns det bra och jag tror
att jag håller på att lyckas komma över dig
men så vågar jag liksom inte och sitter fast
trots att jag verkligen vill komma vidare
och när jag märker det
att det är likadant nu som förut
att saknaden inte släpper
så känns det som att det enda jag klarar av är att
liksom nöta bort känslorna
låta tiden gå och hoppas och sörja och hoppas och sörja
tills de försvunnit av ren utmattning
det vore så sorgligt om det skulle sluta så
men just nu känns det som att det är allt
jag över huvud taget kan göra