asså guuuuuud. jag har ätit ihjäl mig idag vilket straffar sig nu... jag har så otroligt ont i magen och en massa överskottsenergi. när mamma skulle försöka natta malte var jag tvungen att smita dit i hopp om att jag då kanske oxå skulle bli trött, vilket absolut inte hände. istället blev jag ännu piggare och störde mig på mammas hårdåtdragna hästsvans, haha! var naturligtvis tvungen att försöka dra bort den. jag tänkte att hon kanske inte skulle behöva märka det? först sa hon till lite försiktigt men jag kunde inte sluta.. den skulle ju bara bort! jag försökte att göra det en gång till så otroligt försiktig, men i och med att mamma är så håröm så blev hon helt galen och jag doooog av skratt. kom på mig själv att bete mig som 12 år. mamma börjar skratta hon med, alla vet ju att glädje smittar av sig? dock vet jag inte vad det var för skratt egentligen.. kanske skadeglädje? kanske ren glädje? kanske var det en blandning? men efter minuters skrattande, ingen av oss kunde sluta, då började malte med. så det var bara för mamma att börja om på nytt, haha. men liksom?? är jag den enda i det här huset som är pigg? barnen sover, vovven vilar, mamma och elin sitter och kollar på tv:n.. och vad gör jag? om jag bara hade någon att gnälla med om mitt magont eller varför inte skratta åt det och få ännu ondare i magen? kanske jag borde ringa en vän? rebecka, elin, sofie eller emie hade varit rätt person i detta läge! HAHA vilket dilemma!