har till och med åkt på feber nu idag oxå. det känns som om jag håller på och dör. ibland, tillfällen som dessa är det helt okej att tycka synd om sig själv.

jag har legat och bollat idéer i mitt eget huvud, lite framtidsplaner och sådär. vad jag vill göra innan jag fortsätter plugga till barnmorska eller ambulansförare. vilka är de yrken jag senare i mitt liv vill jobba med. jag har liksom inte så mycket annat att göra en dag som den här? jag börjar verkligen tycka att livet står helt stilla. jag måste göra någonting. vardagen är inte rolig längre och jag uppskattar ingenting som kommer med den heller. jag måste få tillbaka spänningen i vardagen, alla härliga skratt, allt man får lära sig utav nya människor man träffar osv. sen i april har min vardag gått på repeat. jag återkommer med mina idéer senare när jag dragit en slutsats, yeah

ligger just nu och lyssnar på bästa carrie underwood
bland annat hennes låt that's where it is som är så himla fin!