ligger och chattar med sandra just nu. vi pratar om kärlek, delar dom vackraste upplevelserna och dom betydelsefullaste minnena med varandra. det är nästan så att jag hade glömt hur mycket fint jag har fått uppleva tillsammans med människor som betyder väldigt mycket för mig. när jag tänker tillbaka på allt det som en gång varit, på allt det jag och sandra pratat om ikväll så blir jag alldeles varm inombords. jag känner mig lycklig av all kärlek jag fått utav alla fina människor, som jag tycker om. att dom har velat dela sin tid med mig och gett mig massor utav fina minnen! men det kan vara svårt ibland. att kunna se det fina i alla minnena, utan att sakna det och bara vara glad för att det har hänt. det är det farligaste med fina minnen, att det är så lätt att börja sakna det. att man vill återuppleva allt igen istället för att bara vara tacksam över att man har dom.

dom fina minnena suddas ut med tiden, det är nog viktigt att plocka fram upplevelser och rensa bland allt man bär med sig. oftast lägger man det som är dåligt, jobbigt och svårt i centrum. låter det ligga där och skava trots att man egentligen borde minnas och leva på allt det fina man varit med om i livet, hela livet ut.