Jag kan verkligen inte sluta skratta åt att jag har världens bästa och knäppaste vänner (absolut ingenting som är dåligt med det.... Fortsätt läsa och tolka mig rätt). Och vissa är ju knäppare tillsammans än andra typ som jag och Rebecka, det kommer nog alltid att vara så. Tror vi triggar varandra omedvetet.... och! Så pass mycket att vi tappar ena hjärnhalvan och inte kan tänka riktigt klart. Idag när hon ringde till mig. Jag skrattade från det att jag svarade och det enda jag får tillbaka är hennes sköna skratt. Vi säger ingenting utan skriker bara ut vissa ord till varandra genom telefonen samtidigt som vi fortsätter att skratta för att vi inte kan sluta. Vilket slutade i syrebrist (iallafall för min del), fick ingen luft. En utomstående människa kan tänkas tycka att det där samtalet var fullt onödigt men inte vi. Jag fattar precis vad hon ville (eller egentligen inte haha) och hon fattar precis vad jag sa? Eller? Det är egentligen struntsamma för jag älskar att flumma med henne. Trots det att hon är 70 mil bort så kan vi flumma tillsammans. Love it! Måste hälsa på henne snart! Livets härliga dagar är tillsammans med henne bland annat.